tisdag, juni 19

Lättare föräldraskap

Nu under några veckor har det varit sommarklubb i församlingens lokal här i Ojamo. Väldigt lyckat att varje vardag ha nånstans att gå för att leka och träffa andra föräldrar och barn. Där har jag gjort några intressanta observationer om mitt egna föräldraskap.

I mitt föräldraskap är det viktigt för mig att jag finns där för barnen, att jag lyssnar på dem och försöker förstå och agera därefter (inte så lätt för tillfället med Sander) och att jag visar och förklara hur man förväntas bete sig med andra barn /på sådana ställen. För att nu nämna några saker bara. Överlag så försöker jag gå på känsla och försöker respektera mina barn och behandla dem som människor (ibland går det inte så jätte, jättebra). Jag känner inte att jag presterar nåt genom att mina barn är på nåt visst sätt och det känns skönt, jag har inte heller så mycket regler och är inte så noggrann på nåt sätt. Jag är på sätt och vis en rätt "lat" föräldrar som väljer mina strider och gör inte så stor sak av saker (om jag förstås inte har en dålig dag, vilket jag ju ibland har).

Det är speciellt två saker jag märkt att jag inte har nån skillnad i, sånt som många andra anser som viktigt. För mig har det ingen skillnad om barnen klottar ner sina kläder med målfärg, lim, tryckfärg eller liknande. Vi har nästan inga "finkläder" och om vi har är de inte på till klubben. Mina barn har oftast smutsiga kläder eller omatchande kläder men det stör mig inte det minsta. Jag har iaf aldrig behövt säga "att nu kan vi inte pyssla för vi har inte såna kläder". (Sander har jag nog fått stoppa för han ska bara äta allt, söndra det eller dra ner det och det är inte okej)

Den andra är att barnen får äta vad de äter och sen får de gå bort. De behöver inte äta upp all mat och jag mutar inte med kex så att de ska äta upp allt. De äter vad de äter och så är det där. Tack, tack ska Arthur säga och så går han bort. Och det gör nog livet så mycket enklare och troligtvis ger det mig lite mindre gråa hår. Om Arthur inte vill äta så vill ha inte och då hjälper inga hot, mutelser eller arga ord. För mig är det så lättare att inte ens börja med nåt sånt.

2 kommentarer:

Sara sa...

Känner mycket igen mej i detdär: sådär kör vi också!

Michaela sa...

Sara: Låter bra.