lördag, september 28

Min älskade Clipper samling


När jag ser denhär raden så blir jag så glad.

I maj sluta jag dricka kaffe för en tid och satsa bara på te. Då hitta jag Clippers te och blev helt fast. På sommaren blev det mycket kaffe igen men nu är jag igen enbart på te linje och har ren varit det en längre tid. Och Clippers ten stöder så min tedrickning för de är helt i en klass för sig. Jag fick 3 paket av mamma till födelsedagen och idag köpte jag igen ett nytt paket med Earl Grey. Man kan ha earl grey påsen (och alla andra för den delen med) i vattnet hur länge som helst utan att det blir nån besk eftersmak, det smakar bara gått hela tiden.Vitt te med pepparmintsmak är helt klart min favorit, dessutom lär vitt te ska vara hälsosamt. Clipper har också infusion sorter som inte är te men som är smaker och oftast koffeinfria. Lemon & ginger infusion är helt supergod speciellt då den också innehåller laktritsrot som ger en härlig söt eftersmak. Det finns också enbart lakritsinfusion som jag gett åt mamma och den först är härlig! Kamomill är en bra lugnande infusion. Sen har jag två gröna ten, båda har faktiskt mamma köpt och de är helt ok, men det är nåt i grönt te som känns lite för grönt, så de är inte på sitt sätt lika fantastiska som de andra.

Och askarna. Jag bara älskar dem.

Min första fredag

Jag har aldrig jobbat måndag-fredag (okej kanske när jag var 15-16 och jobba på Tahvones trädgård och i Pojo kommunhus) utan jag har bara haft skiftesjobb när jag jobbat som grillkioskförsäljare och servitris och sen har alla andra saker varit små, korta projekt. Men igår, igår avslutade jag min första måndag-fredag arbetsvecka och fredagskänslan var enorm! Jag trivs superbra och jag avgör själv ganska långt vad jag gör och hur jag gör och till företagets värderingar hör att göra saker så att det är roligt och att man gör det lugnt. Så det är inte det. Men dethär nya livet är bara så otroligt nytt. Att stiga upp 6.30 ren är en stor förändring men idag på lördag vakna jag av migsjälv den tiden så kroppen vänjer sig, det tar ju bara tid.

Men igår var det fredag. Det bästa var att min chef tyckte att jag sku fara ren halv 2 (de var nöjda med vad jag gjort och som perheenäiti behövde jag längre veckoslut) och så hade han köpt en bakelse åt mig (sånt gör en så glad!). Så jag sökte barnen ren halv 3 på dagis och så var vi ute i parken här hemma i nästan 2 timmar. Först var jag slö och satt på bänken och läste tidning men sen hitta jag energi och vi lekte bockarna bruse och barnen skratta som tokar och sprang och hade det roligt. Sen mat och efter maten bastu och efter bastun film med popcorn och chokladbollar. Vi titta på blixten 2:an hela familjen men jag tycker nog att den är lite för tuff för såhär små barn, alltför mycket skjutande och mycket mera skrämmande än 1an. Vi ska titta färdigt den idag men sen får den nog vara ännu en stund. Medan Micke natta barnen satt jag i soffan med rödvin och kodin kuvalehti och jag var till slut så utmattad att jag inte sku ha kommit upp därifrån om inte Micke kommit brevid mig med ett glasspaket. Med hjälp av glassen fick jag energi att tvätta tänderna och ta mig till sängen och 9.40 somna jag som en stock.

Det var bara en så toppen fredag det kan bli. Men det var bra, för torsdagen var så bottennapp. Jag var så otroligt hemsk för jag hade bara ingen ork. Jag for på prakik före barnen vakna och sökt dem från dagis 4 tiden och efter det var allt skit åt Sander. Han fick utbrott av allt. I 2 timmar hade han kisibrott men vägra kisa utan skrek bara istället. Mina nerver och min ork var så slut. Sa helt uridiotiska saker som att jag är så arg att jag vill ge smisk på rumpan åt Sander (moget av mig!!!), jag bad om förlåtelse att jag sa dumt/skrek, men så gjorde jag det igen 10 minuter senare och så bad jag igen om förlåt och jag fick bara inte ordning på mig själv. Och sånt är så fräckt. Dethär nya livet är tungt för Sander. Han har haft lång dagisdag och är slut och sku behöva en orkande mamma. Dessutom är han 2½ och det är inte en lätt ålder för honom. Allt ska göras själv och om man utan att tänka hjälper så får han utbrott och så ska allt göras pånytt. Och om han har kisibrott får han ännu mera utbrott och av precis allt, men ändå håller han emot och går inte om han är på det humöret och det igen gör mig helt galen.

Känner hur terapeutiskt det är att skriva så fortsätter lite till nu då Arthur ser på mumin och Sander sover ute i vagnen (det är inte heller nåt lätt projekt det mera!).

Idag börja Arthur i Hippoliiga. Det är skrinnande och ishockey. Och jag är lite överraskad över hur avancerad utrustning det ren är för små barn. Eller så är det bara att jag inte har nån koll på ishockey. Han och jag skrinna i cykelhjälm medan vissa ungar hade exakt alla ishockeyutrustning man kan tänka sig. Det är nog tänkt för bara barnen men Arthur ville att jag sku vara med och några andra barn hade också föräldern med (var typ 50 barn på isen med 6 ledare). Det var lyckat att jag var med och han fick mera mod till sig och mot slutet börja han komma till samma nivå där han sluta ifjol. Tror det funkar så att först skrinnar man några gånger och närmare hjulen börjar man med ishockey och sen på våren är det matcher. Får se vad det blir. Men hjälm måste han iaf få och större skrinskor.

Terapisessionen slut. Mumin var slut.

tisdag, september 24

Just nu

Jag har överlevt 2 arbetsdagar. Jee. Och jag är nog på världens bästa arbetsplats, är helt förundrad över deras fina människonära värderingar och varma, välkomnande atmosfär. Helt jättefin plats.

Men oj vad jag blir slut. Inte av jobbet men av det nya livet. Imorse var det väcknin halv 7 och jag gjorde en filmsnutt åt mitt födelsedagsbarn för han sov ännu då jag for iväg. Hem kom jag närmare halv 5 och fick äntligen krama om födelsedagsbarnet. Då var barnen med mamma för Micke hade farit på jobb till 2. Sen åt jag hemma och for på ett möte till dagis till 6. 20 över 7 var jag hemma och fick skynda på barnen för att äta kvällsmål och få dem i säng för imorgon är det dagisdag igen, första efter 5 hemmadagar.

Det är också första som de ska tidigt dit. Jag planerar vara på jobb före halv 9 och då måste jag ha barnen på dagis 8. Så då ska vi gå hemmifrån halv 8. Och då måste jag ju få upp barnen 7 och på med kläder och med allt. Och så såg ja ännutill att det ska vara +3 grader den tiden på dygnet. Vad ska man ha på sig vid såna temperaturer? Man behöver ju vintervantar och det har vi ju inte än! Faan.

Och nu måste jag ännu packa dagsiväskor, plocka fram kläder, laga matsäck åt mig tills imorgon och ha allt klart. Helst sku jag bara dö på soffan med massa glass och bra film. Och ja. Så fyller jag ju ännu 28 imorgon. Så helt på tiden att jag hamnar in i detta ekorrhjul.

måndag, september 23

Film istället för sömn

Igår sku jag gå i tidigt i säng för att var skärpt idag. Istället för att gå tidigt i säng (klockan 10) så satt jag och grät i 1 timme och gick och sova sent (klockan 11). Jag kunde inte bara slita mig från filmen "jag saknar dig" (fast den finns på areena). Jag ser aldrig filmer och om jag gör är de amerikanska och lugnet och sorgen och allt det verkliga i denhär svenska filmen höll mig helt fast i tv:n. Så där satt jag sen och grät när jag borde sovit. Och alla ungdomsminnen som kom tillbaka, som 15 trodde jag ju att jag var så vuxen och visste allt och egentligen var ju livet som mest förvrängt då. Fokus helt på fel saker och en helt borttappad känsla. 

lördag, september 21

4 års kalas

The cake! Allt det gråa (alltså florsockret) hade sugit in sig i kakan och var svart när vi åt den. Arthur gilla den inte och åt inget (jess liksom). Tror att lemon curden var för mycket för barnen och den borde jag nog ändå lämnat bort. Den var ätbar men tung och söt. Lite synd att den inte blev utmärkt då jag satt så mycket tid på att fundera på en perfekt kaka.
Mamma kom ren på dagen och Arthur fick en box med legogubbar. Han var så glad och sa att det har han ju önskat sig.

Popcornstjuvar, Micke med förskräcklig min, mamma med tidning och hjärtat av vårt hem.


Skinksnurror och smörgåskaka.

Här bygger jag, Lee och Arthur dumper. Den var megastor och han orka koncentrera sig jättelänge och bygga men sen fick jag och Lee också som tur bygga. Det var så roligt.


Han var så otroligt nöjd över legodumpern. Han älskar legon och önskar sig ett eget legorum (istället för Emils snickarboa). Jag var jätteglad över det ljusröda paketet, är så glad när man vågar och ger sånt åt pojkar också. Sander fick leka med det när vi byggde dumpern men Arthur tyckte bra om hästen och prinsessan.

Och det nästbästa saken fick han av Ecci. En egen skateboard. Nu ska han mest skatea och han ska genast imorgon gå ut och skatea. Men minen när han fick den, han fatta ingenting. Han sa att han har ju en sparkcykel och han vill inte skatea när man faller. På kvällen satt han bara inne och åkte på den.

Dumpern!

fredag, september 20

Jädrans kakprojekt

På nåt vis ser jag det som bra och spännande när barnen får delta i att planera födelsedagskakan. Jag gillar att kakan blir nåt barnet väntar på och tycker om. Och nu har jag ju haft massa tid så då är det ju självklart att jag gör det själv (sen är det ju också en spännande utmaning och helt utanför vad jag vanligtvis gör).

Men ändå. Det är så inte min grej. Mitt sneda kakbotten sku skäras i 3 delar. Nå de 2 första blev alltför tunna så sen måste jag laga det till 4 delar. 2 av delarna är ca 2 mm tjocka och alla var helt ojämna och sönder när jag tyckte att det var smart att skära fryst kakbotten. Och i receptet var det endast lemon curd och jordgubbsgrädde. Men Arthur älskar choklad så beslöt att laga ett lager med chokladgrädde med. Men jag var alltför otålig. Jordgubbsgrädden blev alltför söt för hade inte förstått att också vaniljkrämpulvret innehåller socker och chokladgrädden satt jag på när den var helt rinnande och allt blev flytande pannkaka. Kan bara föreställa mig en hur äcklig sockerbomb det sist och slutligen blir. Bottent är sockersött, lemon curden sockersöt och jordgubbsgrädden ännu värre. Sen kommer det ännu marsipan på och chokogrädden passar nu inte alls in där. Borde nog kanske lämna det till proffsen. Dessutom är dethär säkert dyraste kakan nånsin. Marsipanen kostar mycket, likaså vaniljkrämpulvret och lemon curden och sen alla dekorationer. Fasar ren för det skedet. Jag äger inte tålamod för att dekorera saker.

Och sen gjorde jag ju det till sist när jag var riktigt slut. Kom hem klockan 4 från en 9 km länk och börja laga maten (potatismos och ugnsfisk) samtidigt som jag börja på smörgåstårtan. Sen åt vi och jag fortsatte med smörgåstårtan. Och sen börja projektet svart angry birdskaka. Halv 8 var jag klar och gick äntligen i duschen. Från kinuskikissas sidor har vi ännu lagat skinksnurror med Micke. Hade aldrig förr kommit till dem sidorna men där finns ju allt och det är så simpelt beskrivet att jag också vågat prova. Jag som lagat 1 smörgåstårta förr i livet och som lagar max 3 kakor i året.

Vackra botten!

Jag ser precis ut som jag kände mig inför det huvudlösa projektet.

Lemon curd hade jag aldrig smakat på förr men det var faktiskt gott.

onsdag, september 18

En dagens onsdag

Dagens väckning: 6.30 vaknar jag av att Sander bökar brevid mig. Han drar bort blöja och byxor och ger dem till mig. Sen känner jag hur han börjar kisa. Får det stoppat och får Micke upp och söka handdukar (Arthur ligger tydligen på min andra sida). Sen börjar han kisa i de handdukarna också och det stoppar jag igen men efter en stund vill han gå och kisa och sen var det morgon. Han var inte färdigsoven och humöret var hela förmiddagen därefter. 

Dagens beslut: Arthurs födelsedagskaka. Först sku det vara polisbåt, sen krokodilkaka och sen igen polisbåt och mittiallt angrybirds kaka. Men nu är det bestämt. En svart angry birdskaka blir det.

Dagens bakande: Sockerkaksbotten till kakan. Det blev helt snett.

Dagens bästa köp: Regnhattar åt barnen från Lindex. På dagis är man ju också ute i ösregn och då är det ju trevligt om inte allt vatten rinner i ansiktet.

Dagens "få barnet att göra som du vill": Sander åt upp hela sin lunch utan att jag hjälpte till med skeden (uppmuntra ju nog massor med ord och tog till omvänd taktik och sa att han inte kan). Sander äter morgonmål, mellanmål och kvällsmål bra och endast själv men lunch och middag går så trögt ner så jag hjälper alltid till så att han får nåt i sig. Men det gör att han inte heller på dagis äter nån lunch. Så nu hoppas jag att om jag slutar mata hemma så börjar han äta bättre lunch på dagis.

Dagens mat för mig: Sallad med feta, soltorkad tomat och kikärter till lunch. Rester av en test-smörgåstårta. Spenatplättar till middag/kvällsmål.

Dagens "jag är så stolt": Arthur doppa ansiktet under vattnet i simhallen flera gånger. Så stolt jag. Sander sjöng med i Emil sången vid kvällssagan för första gången och han kunde massor av den.Stolt jag igen.

Dagens förhållandestuatus: Kär. Jag undrar hur många kriser vi har haft under vårra 8 år, troligtvis över 100 eller ännu mera. Men, som nån konstatera, vi är ganska bra på att klara oss ut ur våra kriser och sen är allt jättebra igen. Och så är det just nu idag. Skönt.

Dagens tv: Buu-klubben och Nashville.

Dagens bästa: Att vi idag hade en nästan hel familjedag (Micke for på jobb halv 8). Och det har vi på fredag, lördag och söndag med.


måndag, september 16

Sista veckan hemma

Idag är min sista lediga måndag. Båda barnen blev fint på dagis och idag söker jag dem först 3 (har nu sökt genast efter mellanmålet halv 3 och Sander är så van vid det och nästa vecka har de många dagar till 4 så därför vill jag få bort detdär med att jag är där genast han ätit klart).

Och för denhär veckan har jag en massa projekt. Städa och baka inför Arthurs 4 årskalas på lördag. Göra fotobok. Laga mat så att det finns i frysen. Läsa en bok om logistik så att jag vet nåt när jag börjar där. Vara med barnen så massor som möjligt och bara vara lugn glad och förstående.

Jag har ren avkalkat kaffekokaren med ättika (hade inte nån aning om att sånt borde göras), putsat vår dödsdömde lavoar med en magisk tvättsvamp och den blev helt vit, tvättat alla lakan och handdukar från stugan, avfrostat frysen och kokat en stor kastrull med grönsakspuresoppa.

På fredag var vi på Arthurs familjeförberedelsgruppsträff i Esbo och på lördagen hade vi jomppa, gick på kalas och for till lande för sista natten i år. Nu är det stängt och jag drömmer om att fara dit på vintern och sitta där i mörkret med brasan på.

torsdag, september 12

Från garminen

Jag har alltid varit en långsam länkare och så får det vara. Men det känns skönt när det går snabbare än det jag trodde.

Idag gjorde jag en 10 km länk med 7:22 som medelhastighet (tog 1h 13 minuter). Det är helt hurja för mig. Speciellt stolt är jag över att jag orka pressa upp mig för en brant 400 meters uppförsbacke och den kilometern fick jag också under 8.

På måndag var jag på länk utan klockan. Var småtrött och det blev kanske 5-6 km.

Förra fredagen får jag till spånbanan och länka 7,7 km. Hade bestämt att hålla varje kilometer under 8. Då var det en utmaning och jag måste faktiskt fokusera för att klara den hastigheten (hade säkert att göra med mensen som kom snart efteråt, jag märker iaf klart samband). 7:40 blev medelhastigheten.

Onsdagen före det gjorde jag en 7 km länk, träffa barnen och Micke vid 5 km och gick och sprang varierande efter det. 7:54 var medelhastigheten för joggandet men det säger nu inget.

Måndagen före det gjorde jag en snabb 4 km länk. Och det var helt sjukt. Medelhastigheten på 6:34 och en av kilometrarna gjorde jag på 5:43, en annan på 6:17. För mig är det att springa allt vad det går i en kilometer, och ännu lite hårdare än vad jag går (jag kan alltså inte alls springa snabbt).

En lördag där före blev det 6,8 km med 7:43 som medelhastighet. Och så hitta jag en torsdag som var 4 km med 7:56 och så finns det en 7, 6 km med 7:58 som hastighet.

Så lite länkande har jag fått gjort igen. Men inga lopp blir det nog för min del, alla extra kostnader faller bort nu. Men länka kan jag ju för det. Känns skönt.


Senare: Och det viktigaste. Jag har gått på te hela tiden. Inget kaffe mera och ändå går det att länka. I maj funka det inte alls, kanske jag var tröttare då.

Kalasdilemma

Arthur fyller 4 år om mindre än 2 veckor. I mina ögon har han ju varit 4 år sen Sander fyllde 2 (då var han 3 år och 7 månader) så för mig är det inte så stort mera. Har så länge sagt att han snart är 4.

Men nu är det dethär med kalas. Vi har kompisar, gudföräldrar och släkt till ett kalas. Och det sku ju räcka. Jag sku inte orka eller få in det med flera. Sen är ju ekonomin också helt sjukt tight och kalas är ju alltid en liten kostnad. Men Arthur har fått för sig att man alltid har 2 kalas. Sander hade på våren 2 kalas, ett för släkt och ett för parkkompisar. Och ifjol hade Arthur 2 kalas, ett med släkten och ett som egentligen var mitt med parkkompisarna. Så 2 kalas är från hans sida en självklarhet.

Egentligen sku jag villa bjuda nån dagsikompis. 1, 2, 3 stycken. Men problemet är att jag inte vet vem han leker med och vem som också leker med honom. Han själv vet sällan nåt när man frågar. Och hur är det sen om nån dagiskompis kommer på besök. Kan det vara efter dagisdagen eller måste det vara på veckoslut? Allas veckoslut är ju alltid så fullpackade.

Och sen funderar han själv på sina vänner och då nämner han så ofta de gamla parkkompisarna så det sku vara ett alternativ, att bjuda dem. Och vi ska faktiskt på veckoslutet på en parkkompis kalas så det sku ju vara helt logiskt. Men då kommer frågan igen, hela familjen eller bara de äldre barnen? Och veckoslut eller vardag. Där är också många som börjat dagis.

Och ja. Det var nu mindre än 2 veckor och så mycket längre har jag inte kommit.

tisdag, september 10

41 euro

Tyg. Jag gillar nog inte sånthär men jag visste att Arthur sku älska det.

En hög med skjortor

På tröjan står det space rangers och det är nu Arthurs rymdtröja. Han ville inte alls ta bort den.

"fota mig mamma!"
Idag belöna jag migsjälv med ett loppisbesök och jag handla för alltför mycket pengar, men det känns inte fel på nåt sätt. Nu har jag inte tid med loppisar och då är det bra att jag fått det fixat. Jag köpte idag:

-1 par röda gummistövlar med vita prickar åt Arthur som hemma gummistövlar
-2 rukka regnrockar som hemmaregnrockar (är alltför jobbigt att alltid ta med från dagis)
-1 legoskeppsbotten. Arthur älskar små legon och båtar och vi har ett Mickes gamla sjörövarkskepp men det har så mycket små delar och är bara en röra och är bortsatt. Denhär får han till födelsedagen och kan lega så mycket han vill med.
- plasto lastbil med krog och släp. Sander kommer att älska det i nåt skede
- 2 böcker varav en bestod av 6 stycken 20 bitars pussel. Ska bli födelsedagspresenter.
- gardintyg med sjörövarmönster som är ca 2 meter. Arthur har det nu som koja i sin säng och älska det. Det ska bli nåt.
-13 stycken skjortor, både långa och kortärmade åt barnen
-2 tröjor åt barnen
-2 par byxor åt barnen
-1 fleece åt Sander

Och allt det blev 41 euro. 1 fleece och 2 regnrockar sku ha kostat samma om jag köpt det som nytt. Så det var ju bra.

Och på kvällen så fick vi vår ena soffa bortsökt. Vi sku ren föra den till soptippen men så kom jag på att nån kanske vill ha den och så la ju ut den på tori och så for den genast. Den hade varit en leksak och tyget hade lossat och skitig var den med. Glad att den fick nytt hem och att den inte hamna på soptippen.

När det vänder

Och så vänder det plötsligt. Osäkerheten är borta, planen är klar. Och det känns så jävla skönt! I början var jag alltför optimistisk, sen börja hoppet sakta men säkert fara (speciellt när cirka 5 av de jobb jag sökt kommit upp pånytt senare) och förra veckan var hemsk för jag visste inte mera vad jag sku ta mig till. Men ett litet mail på fredag ändra allt. Och idag skrev jag avtal för att göra min praktik på 20 veckor på ett företag i Nummela. Ett väldigt trevligt företag dessutom med värderingar som jag helt skriver under. Uppgiften är typ att organisera deras saker och förvaring och fixa så att man lättare hittar nåt (det är en stor röra just nu). Men måste nog komma in lite i deras verksamhet först, men det ser jag bara fram emot. Kommer att lära mig massor.

Och det känns bara så skönt. Börjar den 23 så har nu 2 veckor kvar hemma. Men det är 2 veckor jag med gott samvete kan slappa (alltså städa, fixa fotobok, baka, laga mat) utan att känna att jag borde göra nåt mera för att få jobb/praktik. För jag har nog försökt göra allt. Dethär företaget hitta jag genom att läsa igenom gamla arbetsplatsannonser från Nyland och sen så googla jag företagen för att se vad de gör och sen skicka jag ut mail till dem som verka som trevliga och bra praktikplatser.

Jag är helt superglad!

måndag, september 9

Ljusglimtar

Idag var första dagen som Sander inte börja störtgråta genast då han såg mig när jag sökte honom från dagis. Han höll på att börja när han såg mig men sen sku han tvätta händerna och börja berätta hur kranen funkar och var bara gladoch stolt. Kändes härligt!

Och imorse så var det inget smågråt när vi kom dit utan vi gick in och jag förde honom för att leka så att jag kunde prata med en av skötarna och det gick bra. Sen gav jag megakram och sa hejdå och tårarna kom först då jag var några meter ifrån honom. Och lessen måste han ju nog få vara, men känns skönt att han ändå visar tecken på att bli lite bekvämare.

Och imorgon har jag ett möte som jag hoppas leder vidare. Hoppas så.

söndag, september 8

En söndag

Jag skrev just i en blogg att vi sover ganska bra om nätterna nuförtiden och att alla somnar snabbt om när de vaknar på natten. Men inatt (och några nätter tidigare) så har ju Sander förstås haft nåt. Igen. Ett himla massa sparkande som om det gör ont i benen och sen gråt som att nåt gör ont. Och nåt är säkert obekvämt, kanske flunssa på kommande, nån tand eller nåt annat. Så då är det bara att ta den 1 meter långa 2 åringen i famnen och vagga och vyssja omkring på honom och paja och krama i sängen så att han somnar om. Såhär var det ju ännu på våren och ibland också på sommaren och jag har ingen aning när det sluta men det har varit så skönt att bara ta honom i vår säng nångång mellan 12 och 6 och sen sova vidare. Har hemliga drömmar (joo, jättehemliga) om ett tredje barn men kanske jag sen inte heller orkar med vaknätterna, det är ju nog skönt att sova och inte höra på skrik på natten när man vill sova.

Men kanske det har varit orsak till mitt dåliga humör eller sen har bara mina barn varit otroligt överdrivna idag. Micke var på polttaren igår och idag och vi var idag på förmiddagen på TenavaTohinat (en jomppahall med 4 salar fyllda med lek och idrott för barn). Det börja bra och sluta i katastrof. Arthur hade det jobbigt och hängig och tjatig och till slut fick jag på nerverna när han försökt dra ner nåt och sen när vi sku hem så gick de in i duschutrymmet och så fråga Arthur "va e dehär?" och genast därpå vred han på takducshen som spruta fullt med vatten på honom. Lyckades få den stängd och genast därefter gör Sander helt samma sak och blir ännu våtare. Tror jag sa mycket fula saker åt dem då. Och så fortsatte det sen. Tjat och gnäll och vill hit och vill dit och fel på maten och inte sova och jag vill ha krokodilväskan och jag hade krokodilväskan och till slut spände jag fast den skrikande mindre ungen och satt honom i vagnen för att han sku sova. När jag kom in för att checka den äldre så var han inte mera inne utan hade kommit och söka oss. Panik i några minuter.

Sen gick vi på husvisning. Det är en supersnygg fyra i husbolaget brevid. Vi sku nog säkert inte ha råd med den men  den var fin och om jag sku ha jobb sku vi kanske lite mera överväga det. För 15 kvadrat och 1 rum till sku nog sitta fint. Speciellt förvaringsutrymmet.

Sen laga jag mycket mat och allt blev lite halftdåligt för samtidigt börja vi med mockarutsbak. Och nu har jag ätit mockarutor så att det känns. Urk. Sku bara villa slänga mig på soffan och se på nåt skrot.

Och imorgon börjar ny vecka. Jag hoppas att det blir veckan då allt vänder. Fick ett hoppfullt mail på fredag och hoppas att det leder nånstans. Jag jobbar nog hellre gratis och blir klar än att sitter hemma och inte gör nåt.

torsdag, september 5

Sorg och idioti

Nu har det gått en månad sen barnen börjat på dagis och om jag räknat rätt är det väl 14e dagen de är där idag. Idag när jag förde så gick Arthur själv in och med i verksamheten. När jag gick och säga hejdå 2 minuter senare lekte han nöjt med legona. Men Sander min lillis. När han såg sin egen sida så börja han snyfta och gråta. Inget hysteriskt, men sådär lugnt och ledsamt, sådär i att han förstår att inget skrik hjälper mera men att han ändå är jätte, jättelessen. Och det känns kanske till och med värre för sånt har jag aldrig förr sett hos honom, det är helt nytt och jättesorgligt. De var påväg ut när han kom så jag stanna tills de kommit ut och han fått en leksak. Så satt han där på traktorn och grät lugnt medan jag krama om honom och sa hejdå och sen gick jag bara iväg och lämna det gråtande barnet på traktorn. (Ena skötaren var riktigt brevid och hon hitta just då på nåt hon behövde hjälp med så jag hoppas att han inte blev så länge där och gråta).

Och nu sitter jag bara här hemma och väntar och gör inget vettigt. Allt dethär känns så otroligt, otroligt korkat och helt huvudlöst. Helt bakvänt och idiotiskt men så mycket vettigare alternativ kan jag nu inte komma på.

Och ja. Ännu en sak. Ut med mammorna i arbetslivet bara. Här är jag. Min son är 2 och på dagis precis så som samhället vill men vad gör jag. Jo, sitter hemma utan jobb eftersom det inte finns jobb åt mig. Och om jag inte var studerande sku jag få åtminstone 800 euro i månaden av samhället (jämfört med 300 som hemvårdsstöd) och det först sku vara dyrare.

onsdag, september 4

Hemvårdsstöd och dagvård

Jag känner mig så sjukt ineffektiv när jag har så lite viktiga saker att göra. Jag mår bra av lite stress och när det är lite hektiskt. Blir galen av att bara vänta och vänta (för jo, jag väntar ännu och igen).

Men om politik. Jag brukar ju ha åsikter. Halva hemvårdsstödet åt papporna? Mmm. Nej. Och det är för att vi är just undantaget. Om jag inte sku ha fått vara hemma från lite före att Sander blev 2 så sku vi ha blivit utan stöd helt och hållet. Jag har haft studieplats (inget studiestöd eller nåt sånt) och Micke jobb. Utan Mickes lön sku det inte på nåt vis ha funkat. I familjer där ena studerar och är hemma med barn samtidigt är det ett problem. Men om jag sku ha jobb och vi sku få ett tredje barn då sku jag gärna börja jobba deltid tidigare och göra så att Micke också jobbar deltid och att vi då båda sku få vår andel av hemvårdsstöd.

Subjektiv heldagvård åt alla barn? Nej. Det är jag nog inte för men dethär med att barn bara får vara halvdag (alltså 5 timmar) på dagis om föräldern är hemma är inte heller min grej. Tycker hellre man sku påverka dagarna man får vara där, mängden dagar.  Om vi sku få ett tredje barn så vill jag nog att barnen fortsätter på dagis. Jag är ju inte gravid nu så då sku nu båda vara över 3 år och jag tror det sku vara bra för alla om de är där 3 dagar i veckan. Men dethär med 5 timmar blir tight, 6 sku funka. För nu för jag dem till 9. Då börja de verksamheten och har ringlekar och målar och pysslar. De gör de ofta 9-10 och sen går de ut. Eller sen tvärtom. Sen är det mat och vila. Att söka efter maten är inte vettigt för då är de trötta och överdrivna och för äldra barn så kan de vila på dagis men inte hemma. Sen vilar de till 2 och då sku jag ju söka om det är 5 timmar. Men då ser de ju mellanmålet som alla andra ska få just då, men då måste de komma hem. Så ja, därför söker jag nu också halv 3, för då har de ätit. Och då är det en 5½ timmes dag. Arthur vill ju nu ren alltid vara längre men om han bara sku vara halvdag så sku han ha jättelite lektid med sina kompisar. Så hellre minskar man dagarna för då är det också besparing för kommunerna. Det att vissa barn är från 9-14 istället från att de är 9-16 är sen sist och slutligen liten besparing för kommunerna då de ändå måste ha mycket personal på plats. Med mindre dagar kan man ha samma mängd personal och utrymmen fast man har flera barn.

Och nu har jag ju inte så stor koll på detaljerna, men dethär är just nu mina tankar om det.

måndag, september 2

Jobbsökningen och efterklokhet

Om jag sku ha vetat vad jag nu vet så sku jag nog ha gjort andra beslut. Sällan är jag efterklok och tänker i dem banorna men nu har jag nog ändå gjort det.

Om jag sku ha vetat att det är såhär svårt att få jobb så sku jag inte övervägt det alternativet ens. Nu var det min enda plan. Jobb och om det var praktik så minimi 700 euros lön.

Nu har jag aktivt sökt jobb i 3 månader och jag har inte ens kommit till en intervju. Ingenstans alltså. Nu har det blivit september och nu satsar jag fullt på att söka praktikplats, nåt jag nu som efterklok borde ha börjat göra i maj. Jag vill ju börja jobba nu och man kanske inte trollar fram praktikplatser sådär bara. Men nu har jag kontaktat 7 företag gällande oavlönad praktik och hoppas att nån nappar. Ställena är i Lojo och Nummela. Men det betyder 0 euro lön och att vi lever på en lön och barnbidraget. Och det är ju inte roligt. Jag vill ju köpa massor mat och resa. Nu är resa absolut ingen möjlighet och matinköpen måste noga funderas på. Tog Arthur med i butiken under veckoslutet och han ville ju ha allt där och det kunde vi inte köpa och inte vill ja nu börja säga åt honom att allt är för dyrt när han vill ha äppel, ärter, blåbär, melon, yoghurtar, korvar, hamburgare...

Men som efterklok sku jag säkert ännu stannat hemma till januari med hemvårdsstöd och då först satt barnen på dagis. Och så sku jag ha sett till att jag har en praktikplats att gå till sen och då sku jag ha varit förberedd på att det sen blir knappt och förberett mig på det. Nu har jag varit fast besluten om att jag får ett jobb och i och med det också lön, eller i andra fall praktikplats som gör att vi har samma inkomstnivå.

Suck. Kan jag nu inte ens få en praktikplats. Herrejess. Gratis arbetskraft.