Måndag, tisdag och onsdag så jobba Micke kväll och jag for på praktik till 7 och sökte barnen halv 4 och försökte ge dem all min uppmärksamhet på kvällen. 3 kvällar själv med dem i rad var jättetungt men jag tycker att jag klara det rätt bra. Ena dagen hade dessutom Sander kris och andra dagen Arthur, men jag skötte det som en vuxen. På torsdag och fredag var Micke ledig och hemma med barnen men på torsdagkväll for han till stan och byta däck på sin bil och jag tog barnen till mamma för att hitta kläder och saker inför gårdagens bröllop. Det sluta med att jag också natta barnen den kvällen för Micke kom så sent hem. Och då var jag slut. Kände mig stressad över allt jag inte hinner göra och fick inte sömn och sov dåligt och. För när jag är med barnen själv på kvällen så hinner jag inget. Först ska jag lugna och trösta (det har varit tungt för Sander när jag varje morgon varit borta före han vaknat), sen ska det ätas, sen gås ut och sen börja kvällssysslorna när vi kommer in. Och så älskar Arthur när jag leker så jag försöker göra det med. Jag försöker också undvika att ha på tv:n på dagisdagar för jag vill ge dem all tid, men därför blir inget ju gjort.
Och sen på fredag hade Micke bestämt att vi ska och simma så genast efter praktiken blev det simhall (på en fredag och höstlov!) och sen hann jag väl med nåt på kvällen, kanske. Igår på lördagen for jag och Micke 11 till stan och tog in på Glo Kluuvi och gick en stund i stan och åt mat och 3 börja bröllopet. Ett så otroligt fint bröllop! 1 var vi i säng (Micke blev lite trött) och klockan 7 vakna jag och fick inte sömn mera. Så typiskt. Har sen varit trött resten av dagen. Vi kom hem halv 1 och Micke for till kvällsjobb och mamma for hem. Jag hann vara några timmar med barnen och på kvällen for vi på 85 års kaffe. Kan för inget i världen förstå att min morfar är 85 år. Helt ofattbart! Blev alltför sent och önska att barnen sku somna i bilen klockan 8 men det gjorde de inte. Lyfte dem ändå genast i sängarna och där somna de snabbt. Tur det för imorgon är det tidig dagismorgon och väckning senast 7.
Och motionerande då? Det som får mig att må bra. På onsdagen släpa jag ut barnen på en länk och Arthur gnällde totalt hela vägen och ville bara hem och orka inte och allt var skit. Det var långsamma och irriterande 3 km det. Så ja. Och det var allt denhär veckan. Det finns bara inte tid. Som tur är Micke bara borta 1 kväll inkommande arbetsvecka, måste återhämta mig från denhär och hoppeligen motionera lite mera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar