fredag, december 25

Julafton 2015 i bilder





Jag har inte satsat på julen alls i år. Har varit så mycket annat och jag försöker minimera allt onödigt extra. Julgran hade jag lovat ren ifjol att vi i år har i nya huset så det var vi och hämta. För mig var det ingen skillnad hur den såg ut men dekorationerna sku inte vara röda. 
På morgonen hade nån satt 3 paket under granen. Fluffi åt Arthur, verktygslåda och Sander och en loppisbok åt Evilda. Evilda sku så ha velat ha hunden och hon tog den hela tiden. 




Barnen sku också ha varsin egen gran från skogen. Här är Sanders. 

Och Arthurs. Dekorationen tog de från plastgranen som tidigare var i deras rum. 

Och deras rum jag. Har aldrig visat hur det blev det jag måla för över halvt år sen (tror jag iaf). Statssiluett med kritfärg. Nu är det legobord under. 


Fluffi var världens snällaste hund och sköttes så väl och fick en egen madrass och den tog ju Evilda. Förstås. 

Sanders hörna med Mickes gamla turtle gardiner. 

I högra hörnet ser man också vår hemgjorda spis som ännu inte heller är klar. 

Mamma, min bror och Mickes föräldrar kom till oss. Micke hade jobbat natt och sov på dagen och jag försökte få nåt gjort samtdigt som jag sku rasta barn och hela tiden hjälpa med nåt. Stämningen var inte på topp men det blev bättre. 

Glögg med salttugg 3 tiden. 

Julbordet med 1000 kg mat. Jag ville ha sallader med i år och jag gilla det. I år skippa vi helt skinkor och lådor men den rökta renen åt jag av och den var helt gudomlig. 

Halsbandskalas med murre. 

Denhär ungen fatta sig inte till först på paket men mittiallt förstod hon och sen börja hon riva upp alla paket och blev så arg när hon inte fick. 

Det var alltför mycket julklappar. Helt galet. Och då var det mest från oss, mormorn och farföräldrar, blev alltför mycket på man. Av oss fick de 1 på moron och sen 1 bra på kvällen och ett mindre till. Sen några gemensamma, som fotoböcker, bilmatta. 

Sanders hög. Han hade önskat sig symaskinen. Lyftkranen var han störtnöjd över. 

Sånhär hitta jag på lindex för nån månad sen och tänkte genast på Sander och han var så nöjd över dräkten. Har bott i den sen han fick den. 

Arthurs saker. Allt sånt som han behöver hjälp med så denhär dagen har itne alls varit lugn, utan mest kan du hjälpa. Experimentsetet var han speciellt lycklig över. 


Evildas hög. Det mest lyckade var matleksakerna med en kniv. Hon har skurit och skurit så massor. Igår kväll jättelänge i rad och också idag, och hon är inte sån som leker med saker eller hålls på ett ställe. Bra köp från Lidl. 


Och den gemaensamma högen. Bilmatta har de pratat länge om och det var bra. Chronobomb önska Arthur säg (och reklamen var ju så mycket bättre än verkligheten). Muuttuva labyrintti fatta Sander också bra med Cluedo junior ännu var lite svårt för båda. Mucca Pazza har vi som tur inte ännu testat (juldagslugn och ro går nog inte i vårt hus).


Jag fick också toppengåvor. Av mamma fick jag en varm rock som jag själv beställt, en svart sånhär, och sen fick jag underställ från Craft som var superskönt. Sen ett halsband av svärföräldrarna och lakan och kokbok. Fick också tepåsar och spännande te-skedar. Men den största gåvan, och den som gör oss snåla för evigheter framåt, är ett nytt kök. På tisdagen köpte vi ett kök för 4000 euro på Ikea och det levereras til oss den 8.1. Och det bästa med köket är att vi får en självrengörande ugn, det var inte planen, men fick ett så bra erbjudande så budgeten fick töja med 200. 

tisdag, december 15

Vardagskaos

Idag har barnen julfest på dagis och förskola och igår laga de små presenter (chokladbollar).

Jag för dem alltid till 9 och då börjar vi klä på oss och förbereda oss halv 9 för det är ändå alltid nån kris nånstans. Idag morse klockan 8.15 kommer Arthur på att vi måste ju göra kort åt tanterna. Så ja, det måste vi ju göra (hade ju tänkt skippa den biten i år).

"Var e pappren?"" Hur ska jag skriva det?"" Kan du  göra modell?" "Jag kan inte skriva S" " Var e limmet" "Jag får inte upp denhär påsen" "Mamma, Evilda sitter på min stol""Mamma, Evilda är i vägen"

"Nej, nej ni kan inte vara vid matsalsbordet utan underlag, gå i köket." Oj nej, allt morgonmål är ju ännu fram. Oj, Evilda är ju utan blöja och kläder. Ööh, torka bordet snabbt, snabbt. "Arthur, ser du inte att där e smör å nu e kortet helt klottigt" "Nå, det gör inget, skriv bara, vi ska just fara". 

" Å Evilda, ner! Nej, nej! Nej äta limmet." "Inte äta tuschen" "Nu får du gå ner, gå och leka lite. Eller hänga i ringarna" "Kan du nu inte bara göra nåt annat"

"Buuuuhäää, bröööl" å Evilda blir en mask och tar en ny stol och kör stolrally med den tills hon hittar ett nytt roligt ställe att klättra upp på och proceduren upprepas och hon suger i sig limmet.

"Mamma, denhär pennan funkar inte" Mamma visar att den funkar nog, på kortet. "Neeeej, nu är det förstöööört" "Bööööl" "Jag klipper bort det!"

"Men det syns inte" "Gör andra nu" "Skriv nu" "Vi måste fara just" "Okej, klipp då"

"SKU NI INTE HA KUNNAT GÖRA DETHÄR IGÅR???!!!!"

Samlar mig en stund.

"Mamma är lite nervös för att det är så lite tid att göra det just nu. Gör nu bara, det blir fint"

"Så, nu var det klart. På med kläderna nu!"



Och när jag var på förskolegården så ringde en kar som ska komma och såga av batteriet i köket och han var nära oss och vänta på mig när vi kom hem. Bombnedslag var precis vad köket var!

tisdag, december 8

Köksgrubbel

Det att få barn är inte nåt jag funderat på särskilt mycket på förhand. Det har varit rätt lätta beslut att nu får barn komma.

Det att köpa först vårt radhus var inget jag grubbla över mycket och inte heller att köpa egnahemshus.

Jag har inte grubblat så mycket över det att det går massa pengar på resor heller, utan har alltid levt enligt det att resor är det viktigaste för mig.

Men nu. Nu känner jag mig vuxen och inte på ett positivit sätt. Dethär köksremontsgrubblande. Fundera ren nångång på sommaren att köksremont sku vara bra. Sen beslöt jag att nej, inte nåt, det kostar för mycket. Sen sku jag ju då bara förbättra köket lite och skaffa en ugn som sku funka. Men det sku också kosta rätt mycket, så då var steget inte mera lika långt för köksremont, för varför nu sätta fast åtminstone 2000 på nåt som ska rivas upp om några år. Inte klokt alls.

Och jag har lyft studielån, egentligen för att jag ville göra en ca 6 veckor lång resa med familjen, men det visa sig ju också bli för dyrt och det passa aldrig in sådär vettigt och därför for vi till Kroatien på hösten.  Nu sku det ju vara härligt med sol och varmt vatten och allt det, men det är ändå rätt tungt att resa med en 1 åring, så kanske jag klarar mig en vinter till utan värme.

Fast det tar nog emot, jag har alltid vela göra såna val i livet som sku göra att jag kan resa mycket, men det att vi köpte ett egnahemshus var nog inte ett sånt val.

Sen så är det ju också det att vår varmvattenboiler ren är över 30 år och nåt borde göras åt den, men sen så är den ju ännu hel....

Så nu lutar det ändå mot köksremont. Men, det är på inget vis ett lätt, självklart val. Allt sku måsta gå på 6500 euro och det är inte så mycket för ett kök då det ska komma nytt golv, väggar och tak ska lagas raka och alla skåp ska bytas och alla maskiner ska bytas ut och vi sku inte installera det själv.Och sen sku vi måsta bo över 1 vecka utan kök och jag kommer inte på nåt man sku kunna äta utan kokplatta, så måst väl skaffa sån med.

Och sen säger min man bara "jo, jo, vi gör det" utan att fundera någo mera på pengar, hur köket ska se ut, vad vi ska äta eller nåt annat...

Men om det görs, vilket det nu lutar mot eftersom vi rivet upp lite i köket ren, så hoppas jag få hål och springor täppta så att mössen inte slipper till köket. Har ren fått 2 möss i fällorna!

måndag, december 7

Sover hela natten

Min trollunge, snart 1 år 5 månader, sover hela natten (ibland i alla fall).

Yee.

Hon sover gott mellan mig och Micke och äter inte mera nåt på natten. Det var för några veckor sen hon fick sluta med det. Hon hade varit flunssig och det hade gått tillbaka till att hon åt en gång på natten och en gång på morgonnatten och två gånger var för mycket.

Micke fick i uppgift att sköta henne en natt och det gilla hon ju inte så hon var helt nöjd när hon bara fick komma och ligga nära mig i sängen och förstod snabbt att "tisse tuttar". Det var väl 3 tiden den första natten och hon protestera en stund men sen sov hon tills morgonen, 7-8, så då insåg jag att nu är det helt ok att sluta nattamma. Och det har nog inte varit nåt problem. Ibland har hon druckit vatten om hon vaknat, ibland bara kramat mig och nu har hon oftare sovit utan att vakna alls.

Ammar nog henne till sömns alltid när det går, ibland så somnar hon inte av det utan blir och tvinna i evigheter och det är först jobbigt. Sku gärna amma till sömns så länge det bara går, det är så mycket snabbare och lättare än allt annat.

Annars så ammar jag 3 gånger per dygn. Efter morgonmålet, före dagsvilan (hon somnar av det med, annars är det ett helsike att få henne och sova) och före nattsömnen. Ibland får hon nog också annars om hon vill, men det brukar inte vara ofta.

Jag är jättestolt över att jag ammat så länge och ser inte nåt problem i att amma 1½ åring, det är ju ändå toppen föda åt henne och mycket bättre än mjölk som är menad för kalvar. Tycker  det är bra för barnet (WHO rekommenderar ju 2 års amning, också i industrialiserade länder) och lätt för mig att få henne att somna. Sander och Arthur gick ju på dagssömn så att man gick och gå med dem i typ halv timme i vagnen före de somna. Väntar absolut inte på sånt.

Och eftersom Sander börja sova hela nätter typ när vi flytta hit, som typ 4 åring, så känns det superskönt att Evi ren nu kan sova hela nätter, ingen skillnad då att hon är i vår säng.

lördag, november 28

Ingen tumistid

Jag gör fotobok. Äntligen. Borde göra annat men annars blir det aldrig gjort och har sen flera år att göra på en gång. Har ren gjort en klar (130 sidor) och är nu ren i maj 2015. Börja med juni 2014.

Men märkte nåt supertragiskt. Den 23 maj har jag och Micke varit på tumis. Det var första gången sen Evildas födsel.  Trodde att det var just men det är ju ett halvt år sen. Och på det halvt året har vi inte gjort nå på tumis. Och sen undrar man (nå undrar egentligen inte) varför det går dåligt. Helt ofattbart alltså. En tumisgång på 1½ år. Så ska det inte vara.

Nå, egentligen hade vi en tumisstund på onsdan i stan. Evilda sov i bilen och vi satt på tumis och åt Mc Donals mat i bilen medan hon sov. Och att jag ens nämner det är tragiskt.

Vet inte vad jag ska göra åt saken.

Jag fick inte jobbet, men det var bara skönt. Sov gott inatt vilket jag inte gjort på två nätter. All min ork sku ha satts på prov då.



fredag, november 27

Kök 2

Fick just lite bilder på köksplanerna. Titta nu så fint det kunde bli jämfört med vad det är nu. Fönsterkarmarna är bruna och kommer att vara det men har räknat ut att brun, vit, grå funkar helt bra. Bilderna är alltså gjorda på keittiömaailma av en köksplanerare där. 




onsdag, november 25

Nu: Köksplaner

Min bloggtakt bara minskar och ändå har jag miljoner saker att blogga om. För fast facebook är helt trevligt när man får synlig feedback och kommetarer så är ändå bloggen så bra som minne och terapeut.

Jag är trött på mig själv. Blir helt galen med mig. Varför kan jag inte bara ta det lugnt? Nu håller jag på att planera köksremont. Det börja från att vår ugn är gammal och dålig. Jag sku byta ut den och bänkskivorna. Sen så kom jag på att jag sku måla köksdörrarna och alla hemska körbärsfärgade ytör. Sen måla jag en del och det var hemskt och nåt jag inte har nerver till överhuvudaget. Så inget alternativ. Idag var vi sen på Keittiömaailma i två timmar och gjorde upp en plan för vårt kök som sku vara så vettig. Då sku köklådorna gå på 6000. Nu ska jag ännu se vad det sku kosta att göra kök via Ikea och sen ska också nån typ från Elega komma till oss nästa vecka om man sen ändå bara sku byta ut dörrarna. Köket är snart 17 år och på många sätt opraktiskt. Jag är ju mest i köket så ett lättskött, praktiskt kök sku ju vara toppen. Men allt kostar ju så grymt.

Varifrån vi kommer till punkt 2 med trött på mig själv. Sökte ett jobb också och var idag på intervju. Det var många sökande och jag var nog inte så smart på intervjun som gick på engelska så ser inte det som en så stor chans att jag får det. Men iaf. Hur sku jag hinna med det? (Det var 25% men sku kanske bli 50%) Jag ska skriva en gradu på våren också.

Jag är helt slut och körde väl idag kväll 7 på en vecka (Micke jobba 3 kvällar, var på spelkväll en kväll och hemma en kväll och nu var det tredje kvällen i rad efter det). Och så ropas det mamma, mammma, mamma och just skrek jag bara tillbaka att jag orkar inte mera. Är helt slut på dethär eviga mammande och att jag gör allt. Inte en måltid som jag inte ställer fram och funderar ut. Sku så vara i behov av en liten paus.

Och vad gör jag då? Jo, sätter bara mera på mig. Kök. Och sen tänkte jag om jag sku få en fotobok gjord före jul. Och sen alla jävla julklappar.

Så trött på mig själv. Och november. Sku älska att bara ligga på en strand i Thailand och låta nån annan se efter mina älskade ungar.

Och vårt kök ja, såhär ser det ut nu, eller ja, då en gång jag hade städat och fota det.
Denhär hörnan är min testhörna och här måla jag vitt och förstörde det och nu är övre hörnhyllan helt borta, dit ska inte heller komma något skåp sen i min plan. 


Här ska jag ta bort alla övre hyllor och göra nedre raden full med lådor. Ugnen ska komma i hörnet närmast klockan sådär upphöjt och spisplattorna ska komma på vänstra sidan fönstret. 

Här ska lavoar flyttas lite och det ska bara vara två hyllor och hörnspis ska flyga ut. 

fredag, november 13

November 1991

I november 1991, för 24 år sen (jag hade just fyllt 6 år), var vi på en semesterresa med hela familjen på Barbados, en paradisö i karibiska havet. Min pappa fyllde 46 år där, eller var det så att han just sku fylla. Nå iaf så dog han en natt där, han fick nån sjukdomsattack, antingen 2 dagar efter eller två dagar före han blev 46. Jag minns morgonen och hur jag visste det när vi vakna (fast jag och min bror sovit igenom hela natten i ett annat rum och mamma har berättat att nån svensk turist kommit och tittat efter oss när hon for iväg). Jag tycker att jag fråga var pappa är fast jag på nåt sätt visste att nu var inte allt som det skulle. Jag minns var dörren var, och var vårt rum var och hur vardagsrummet såg ut, minns också att där fanns barstolar och att vi åt salt där. En balkong fanns det med. Och utanför fanns det en stor gräsplan och på den ett träd, för en kväll när vi kom hem så regna det och åska det och då var det prat om att gå under ett träd när det åska. Han dog två dagar före vi sku fara hem och jag kommer ihåg att vi åka omkring med en guide dagen efteråt och att vi åt på Mc Donalds där. Vi grät hela flygresan hem och nån flygvärdinna försökte vara vänlig och berätta att hon varit med om liknande. Tycker att där fanns en tom plats. Kommer också ihåg att jag gråtit hemma i en stol, en grön stol som alltid var min trösteplats. Sen minns jag inte så mycket mera. Minns att vi sjöng i kyrkkören som barn och en gång när vi satt där framme i kyrkan så ville jag börja gråta men jag kunde hålla tårarna. Efter det grät jag inte mera. Av begravningen minns jag inget men minns nog att det tog länge före han kom hem. Som äldre fundera jag alltid ibland att tänk om att inte på riktigt dog utan att allt bara var lureri, men mest har jag nog varit okej med det. Jag har inte som barn och som vuxen kännt så mycket för det, det har varit en del av mig så länge. Det har inte varit så speciellt liksom, inte så tragiskt. Nu när jag fått barn har jag ibland tänkt att det sku vara roligt om de hade en morfar, men mest har jag nog sett sköthjälpen i honom. Minns inte mycket av min pappa och det känns konstigt att se honom på bilder då de ibland kommer fram.

Men jag har ofta sett mig som rätt stor när det hände, att det var mera synd om min bror som var liten (1 år 4 månader yngre) och jag har tänkt att jag minns ju ändå nåt av det att förstås var jag stor när det hände. Men nu, Arthur är precis lika gammal som jag var i november 1991. Och när jag tänker nu på att Arthur sku mista sin pappa eller att jag var som Arthur då så börjar bara tårarna rinna. En 6 åring är ju så liten och det är ju i ett sånt skört stadie som barn är i då, så liten men ändå stor, eller så stor men ändå liten. Ibland är det bara kompisarna som gäller och ibland faller tårarna på förskolegården så att skötarna måste hålla i så att barnet inte kommer efter mamma. Det är frågor om livet efter döden och Jesus och det är så mycket.

Jag som mamma är så känslig, alltför känslig för mitt eget bästa. Jag känner allt för barn och hatar orättvisor och allt elände som barn är med om. Jag kan ta illa upp av helt vanliga saker och har ibland till och med svårt att gå i butiken för jag kan börja fundera över nåt barns situation och om det har det bra eller inte. Men jag förstår nu att jag känner mycket från en vuxens perspektiv, och så som jag sku känna det, med den erfarenhet jag har nu. För mig som vuxen och mamma är det så mycket värre att en 6 åring mister sin pappa, det är 100 gånger mera tragiskt än vad det har varit för mig under min uppväxt. Barn anpassar sig och accepterar (fast sår kan det nog bli i kroppen på vägen).

För jag är nog rätt så säker att min uppväxt och mitt liv inte sku ha sett ut som det gjorde om han inte dött, och det förklarar nog också mycket av det jag gått igenom och det som gjort mig till den jag är. På gott och ont. Men jag är nöjd med mig själv och jag är nöjd att jag är så välmående som jag är idag, det sku nog ha kunnat gå många gånger så åt skogen.

Och fast jag nu har varit okej med saken i 24 år så sörjer jag saken i år med en 6 åring i huset. Jag känner så mycket med dendär 6 åriga Michaela som en dag miste sin pappa och vars värld sen ändra för alltid och allt hur det måste ha kännts för dendär 6 åringen och hur hon sen snabbt blev stor. Och så rinner tårarna igen.

torsdag, november 5

Vår mat

Jag är så otroligt lycklig att jag hittat nån riktning i matväg och det känns så superskönt att äntligen ha kommit dit. Har inte ätit ko/gris/höna kött på en vecka och det har inte varit någo problem i det. Barnen vet nog inte ännu att jag inte kommer att tillreda sån mat men om de undrar så får de förstås veta, tror att det blir en större sak än vad det är om jag börjar förklara det och då blir det motstånd. Jag har också tagit en fiffigare approach till dethär med barnens mat. Jag har försökt att inte tänka så mycket på vad de INTE äter och istället gör jag nya saker och sen alltid har nåt de äter och med tiden så vänjer de sig kanske. Har inte satt bönor/kikärter in i maten utan i skål brevid och Evilda och jag har slutligen ätit dem. Igår åt vi frys falafel för första gången och de smaka en tugga och konstatera att det inte var bra och jag lät det sen vara. De åt ris, potatismos och sallad istället. Vanligtvis har de inte heller ätit så mycket kött så det är inte nåt stort bortfall. Men eftersom jag nu ändå lämnar bort nåt (fast det praktiken inte är så mycket) och försöker minska på mjölkprodukterna så vill jag ändå se till att de får i sig tillräckligt. Och vi har börjat äta gröt oftare på morgonen och har nu kommit på hur jag kan göra den så att man hålls mätt lite längre. Har satt i havregröten lite kokosolja och köpte idag kakaofett som också kan sättas. Sen sesamfrön, mandelbitar och solrosfrön och kli och barnen har inte märkt nåt! Sen har jag också laga fruitin med avokado och persimon och annat de inte gillar och det har gått ner hur bra som helst.

Mellanmål och morgonmål är ju lätt för där har vi nu aldrig ätit kött och nu börjar jag också komma på mera mjölkfria saker och idag köpte jag chiafrön för första gången med så det ska jag nu börja testa. Sku gärna dokumentera vår middag för det behöver jag ofta hjälp med, men vi har ätit spenatpannkaka och sen har vi ätit pasta med feta och soltorkade tomater (barnen åt bara pastan så oljan gick ner vilket inte var självklart), sen fiskfjärilar, fiskpinnar och grönsakswok med grön curry. Tortillan går ju bra att äta utan kött och wokar är ju å super. Eftersom jag tycker att riktiga varor är bäst och är rätt skeptisk till soja så försöker jag hålla oss till oprosesserade saker. Smaka faktiskt på quorn på Hanken en dag och var överraskad över hur gott det var, men det är ju inte en naturlig sak, så ska försöka satsa på annat.

Idag var jag i butiken. (Och märker att jag är ovan att blogga för det funkar inte alls just nu med skrvande fast det vanligen går hur bra som helst) Nå iaf, så nu när jag är jätteinne med allt som har med mat att göra och är superinsipirerad så vill jag nu visa vad vi nu har hemma.

Förutom att skrota köttet så gör jag nog också det bästa för att skrota sockret, speciellt för barnen. De får så lätt i sig massa socker och alla dagismellanmål är ju bara socker och sen är det så ofta kalas eller nåt extra. Så försöker då hålla sockret till minimum hemma och det finns ju så mycket man ändå kan göra som är sött fast det är utan vitt socker. Sylt får nog barnen sätta på filen och gröten men ser då att nyttan är störra av att de äter ordentligt än det att de får socker i sig.

Kakaosmör, chia och bovete blir helt nytt för mig. Men de sku innehålla mycket kalcium och järn så det blir bra. 

Massa grönt i vårt kyslkåp. Så tur att Lidl i Lojo igen öppnat. 


Och hela vårt kyslkåp. Det mesta som är i dörren används typ aldrig och borde säkert slängas. 


Och oupppackade frukter. Persimon i smoothien och fruitin funkar jättebra för den är också jättesöt som bananen. 

onsdag, oktober 28

Kött och ansvar

Jag har inte sett MOT programmet, jag vet bara att jag inte klara av det. Är så känslig. Men jag förstår att det är grymt och eländigt mot djuren och nåt jag aldrig sku villa understöda, jag vill inte betala för det, jag vill inte att det händer och jag vill inte vara del av det. Jag vill helt enkelt inte köpa sånt kött. Det var lätt att besluta att i år blir det ingen julskinka (Micke var också med på det konstigt nog), fisk är ju ändå så mycket godare. Men nu är frågan vad som ska hända med resten av maten. Jag tänker äta upp leverkorven här hemma (värra än att lida och dö för att bli mat är att ha gjort det i onödan och allt bara hamnar på soptippen) och sen sluta med köttet, iaf nöt och gris, troligen också höna. Sen är bara frågan vad det blir för mat för resten av familjen eftersom jag ju sköter allt som hör till matlagning och inköp av mat och planering. Jag kommer nog inte att köpa mera maletkött (nå det enda jag gör med det är makaronilåda) och gris har vi inte haft på länge. Grejen är att jag inte heller tror att mjölkkor slutar sitt liv på ett bra sätt, eller ens har ett bra liv, så jag sku villa äta mindre mjölkprodukter. Att helt sluta går bara inte. Sander (och Evilda ibland) dricker mjölk, vi alla äter yoghurt och fil, jag älskar gräddfilssåser och fetaost är ju så gott. Ost är också vårt enda pålägg. Att hitta substitut för allt det sku bli för dyrt och sku bara inte funka.

Och på tal om att sköta saker. Igår fundera Micke sådär smått när Sander ska börja vara mera på dagis (han är oftast 3dagar/vecka och har pappadagar då jag har skola) och tänkte att när Arthur också är mera. Senare kom det fram att Micke inte visste att förskolan är alla dagar och då har ren Arthur varit där i 2½ månad. *Suck*

Just nu upplever jag det igen smått störande att allt ansvar och all kontroll ligger på mig och jag vet ju att det inte kommer att ändra nånsin för hur många gånger har vi nu inte pratat om det och det sägs nåt i stil med "jag ska börja laga mat 1 gång i veckan", "jag ska kolla bankgrejsen" men aldrig så händer det ju sen ändå. Och saker är ju aldrig så svartvita, men ändå... var står det att det endast är jag som ska inse att lakan och handdukar nångång ska bytas och tvättas eller att blöjor ska köpas?!

Idag när jag körde till stan för en ytterst onödig halv timmes grej (visste jag ju inte på förhand) fundera jag på hur jag aldrig trodde vi sku komma var vi är idag. Jag och Micke träffades för 10 år sen och vi var så kära, och vi var det i många år, alltid pussades och kramade och gullades och var superjobbiga. Jag trodde seriöst att vi alltid sku vara så. Nu är vi nog ytterst långt ifrån det. Och det är inte ens svårt att se varför det gick så, ändå är jag lite överraskad, jag trodde vi visste bättre och var bättre förberedda. (Det var vi ju inte alls)

måndag, oktober 26

Mammas fest.

Min mamma fyllde 60 och hon ställde till med fest med 50 tals tema. Festen var på lördagkväll och hela familjen var bjuden (hon visste väl att Micke annars sku få bli hemma med barnen för hon är vår enda barnvakt). På festen diskutera jag med min bror och vi konstatera att vi inte kommer ihåg nästan nåt av hennes 50 års fest som var i samma lokal och att vi inte gjorde nåt för den festen. Nu så gjorde vi båda massor. Min bror kom hem förra veckan från Bali bara för att han laga förrätten till festen med 65 pers, det var olika plocksaker som man plocka åt sig vid bordet. Till huvudrätt var det en kräftsoppa som min moster igen lagat, den serverades också vid bordet. Jag har nu hållit på med allt möjligt för festen och det har tagit massa energi, varit och fudnerat hur borden ska vara, sittplacering, programblad, efterrätt och sen till slut programmet. Jag fick lov att hålla lekar och det funka helt otroligt bra. Trodde att alla sku vara negativt inställda till det men så verka det inte alls, borde kanske ännu haft nåt... Det var 4 stora bord och börja med att dela ut en lapp där det stod att man sku bli tyst och att det var en tävling och att skicka lappen vidare. Efter det var det en bordsstafett där man sku säga vem man är åt sitt bord och springa runt stolen och sen sku nästa börja. Sen hade jag en där man sku flytta kikärter med sugrör och sen sku man bygga ihop en pompom. Det var tråkigt att fundera på dem ensam bara för var så osäker, men är glad att allt var en överraskning åt mamma.
Sen hade hon en som hjälpte till i köket men annars gjorde vi resten och det blev ju ändå rätt mycket springande.

Jag var helt på övervarv och helt superglad och energisk och kunde typ inte ens äta för det var så spännande (och jag hade supertighta strumpbyxor då jag köpt någo såna som spände extra mycket) och roligt. Jag satt i mammas bord brevid mamma och Micke satt med Evilda. En barnvakt satt sen med resten (7 stycken varav 3 st skolbarn) i ett annat bord och hon fick sen springa efter Evilda resten av kvällen. Så jag fick servera och hålla i trådarna men också dricka skumpa och en snaps. Och dansa precis så galet som jag älskar att dansa. Sådär tokighetsdansning. Älskar sånt och att vara på sånt humör. Behövs inte ens alkohol till det utan bara ett såntdär bubbel i kroppen, sådär som när man är superglad och på övervarv.

Efterrätten var en glass och godisbuffet. Fanns massa godisar och sen vaniljglass med såser och fyllningar. Jag höll också ett tack för maten tal och börja med: "tack för maten den var god, bättre mat fick grannens ko, 8 spydde, 11 dog." Jag och några få skratta. Men jag tycker ännu också det var roligt.

Barnen var vakna superlänge. Tror jag tog Evilda till rummet med madrasser bak halv 11- 11 tiden när de andra tog glass åt sig och gav bröst så att hon somna (i bröstmjölken är det lika mycket alkohol som det är i blodet, som om det är 0, 5 promill så är det bara 0,5 promill i bröstmjölken och inte alltså procent). Sen fick barnvakten sitta där och kolla att hon sova. Micke satt också Sander och sova vid samma tid. Arthur hade ju megasvårt att somna och ville inte alls. Han var ännu vaken 1 och tror han somna först halv 2. Han spela på telefon där före och gjorde säkert nåt annat med, tiden gick så fort. Han somna sen så att han satt och titta på när vi dansa i Mickes famn och ögonen gick bara fast. Halv 3 starta vi hemåt efter att Evilda vaknat upp och sen var vi hemma 3. Natten var hackig och fick Evidla och sova igen efter att hon gnällde 8 men 9 måste jag stiga upp för då vakna Sander med. Arthur väckte vi 11! (Allt sommar tid) Jag var helt döslut igår.

Jag har eländigt lite foton, men hann inte tänka på fotande alls. Önskar jag sku ha fota godis/glass bordet, det var så fint.

Mamma!



Bevin. 


Jag var till frissan och mitt hår blev högt och jag hitta rött läppstift med. 

Jag var och hjälpa till före och Micke kom med barnen. Evilda hade både underskjortan och klänning fel väg, så att knapparna var framme. Jag hade köpt vita skjortan och tyckte att den såg kort ut när jag såg den på henne men hann inte reagera mera på det. Nästa morgon märkte jag att den var storlek 68 istället för 86 som hon egentligen sku ha. Jag sku säkert ha märkt det när jag klädde henne men nu gick hon i en många numrror för liten skjorta. Hennes skor hitta jag på loppis för 1 euro. 

Lägg till bildtext

Här hade han somnat, men sen vakna han när Micke försökte få honom till madrassen... Uthållig kille. 

fredag, oktober 23

Evilda 1 år 3 månader

Nu har jag märkt att vi har kommit förbi baby stadiet med Evilda. Hon visar att hon förstår och hon börjar vara mera av en riktig människa som förstår nåt man säger.

Hon har de senaste veckorna börjat säga mamma och nu kommer det hela tiden och hon ropar också på mig med det. Pappa säger hon också och alla barn går under namnet Arthur. Det var också det första vettiga hon lärde sig säga, Aatthu. Hon älskar att tvätta händerna och att själv tvätta tänderna. Hon visar hur man spottar och sen ska kranen vara på och hon ska skölja tandborsten själv, hon riktigt springer in på toaletten när de äldre tvättar tänderna. Sen visar hon hur brorsorna kisar och säger "ishi" och putar fram magen vid wc-byttan. Brödrarnas kalsonger är bäst och hon tar dem själv från lådan och sätter på huvudet eller på ena benet. När hon vill gå ut hämtar hon skorna och sen tar hon tröjan och visar hur man sku kunna sätta på den. Hon nickar med huvudet när hon ätit klart och det är väldigt snabbt efter att hon börjat, sen sitter hon inte stilla mera. Helst sku hon sitta på en vanlig matstol och äta som de andra. Om nån sätter ketchup/salladsdressing/sylt så märker hon det genast och visar att hon också ska ha. Ingen kan äta nåt om hon inte också får. Hon kan också visa och peka och sen vrida på handen och visa att det vill hon nu ha. När hon vill ha bröst så smackar hon och sätter huvudet mot bröstet och lutar sig bakåt. (Jag ammar oftast efter att hon ätit och hon får nog inte alltid då hon vill ha.)  Hon vill vara med och spela alla spel och trycka på kimble tärningen eller sätta gubbarna på plats eller bara hälla ut alla speldela. Hot Wheels banan är bäst och hon sätter bilarna och rulla ner för den och skrattar. Kökslekar gillar hon med.

Hon sover ännu i vår säng och det är helt okej för då behöver jag inte stiga upp på natten (har faktiskt nu många nätter legat hela natten i sängen!). Eftersom hon var flunssig så fick hon igen bröst på natten och det har ju blivit på, men det får vara max 1 gång och efter 4. Om hon säger nåt före så säger jag åt henne att nej, inte nu, senare, nu ska vi sova och det brukar hjälpa. På dagen sover hon ute.

Jag är glad att hon får vara hemma för jag vill att 1 åringen ännu får röra sig fritt och vara "fri". Får klättre på alla stolar och göra som den vill. Får stiga upp från matbordet när den ätit klart. Får fara och vara och göra och inte vänta.

onsdag, oktober 21

Tumisdag med Arthur

Idag var en dag som Arthur väntat superlänge på. Tumisdagen som han fick till födelsedagen. Sander fick också på våren som gåva en tumisdag och vi var till sealife och borgbacken då och det ville Arthur till först. Men vi har grannar som brukar fara till Tallinn för några timmar och det lät som nåt Arthur sku gilla så vi körde på det. Och som han väntat. Tumisdagen. Bara han och jag. Evilda som 1 åring tar ju massa kraft och tid och energi för hon är allestans så allt blir mest avbrutet och råddigt och så, så jag fattar honom totalt.

Båten gick halv 11 (10 sku man vara där) och det tog två  timmar dit och sen starta vi hem halv 5 (4 sku man vara vid båten) och så var det två timmar hem. I land var vi 3½ timme. Först hade jag funderat Kadrio.. (någo) parken och museet man kan leka i där. Men det var rätt långt att gå och orka inte börja fundera på bussar och hur de funkar och sen var vi rätt trötta på båten efter att vi åt buffet morgonmål där. Så vi gick till Kalev Spa och simma. Det var riktigt lyckat. Sen lite yrande mot båten och vi stanna på mitt favoritkafe/restaurang som heter typ bonaparte bistro och var jag var tyvärr så mätt efter att tagit några tuggor av en äcklig hamburgare Arthur fick i simhallen (då han förstås blev hungrig just då) så det blev capuccino och macarones (älskar såna!). Sen hann vi snabbt via det stora köpcentret intill Tallink terminalen och hann köpa en hot wheels banadel för alla tre barnen (Evilda älskar hot wheels banan) och en mössa åt Arhtur. På båten vila vi lite genom att titta på tv i lekrummet och sen handla vi lugnt och länge i tax freen, spela med de nya monster high-uno korten, åt franskisar, chips och godis och sen var vi igen i land.

Tänkte först att det kan bli slött med båten för det är ju så tråkigt men det var helt skönt att inte behöva gå och inte behöva göra nåt utan bara sitta och spela kort, prata och äta snask (värre sockerråtta en Arthur finns det inte så hans ätande är i vanliga fall väldigt begränsat). Sku bra ha kunnat bli en natt med honom i Tallin och bara ta det lugnt, han är jättetrevligt sälskap och han är fifig och kommer med bra funderinga och frågar och man kan diskutera med honom. Och jag börja se trevliga sidor med Tallinn och sku bra kunna tänka mig att fara dit för några nätter med resten av familjen, där finns ju massor att göra.

lördag, oktober 17

Skrivperiod i skolan

Nu närmar sig period 1 mot sitt slut och det är bara skönt. Har haft en sån skrivperiod att det inte är nån hejd på det. Har skrivit långt över 15 000 ord denhär hösten (tydligen räknas uppgifterna i ord nuförtiden) för förutom dendär corporate sustainability där man varje vecka sku skriva har jag också gått academic writing och där också ska vi skriva (förstås) och göra nån sorts studie, som jag lämna in idag. Barnen har haft höstlov hela denhär veckan och jag har varje sekund Micke varit hemma suttit vid datan och skrivit. Eller nåja. Vi har också varit hundvakter åt mammas söta lilla Donna valp som snart är 10 veckor och sen har jag också hjälpt till inför mammas festförberedelser. Och förstås lagat mat och städat och skött allt det. Och hundvaktande sku ju vara lätt om inte Evilda var livrädd för hunden och krävde famn hela tiden.

Men jag hoppas att det värsta skrivande är över för en liten stund nu. Nästa period är det en mera läskurs (tror jag) och sen ska jag bara fixa på den texten jag skrivit nu i academic writing. Och sen är mina kurser nästan över. Bara semin kvar och där börjar man skriva gradun. Så på våren ska jag skriva, skriva, skriva för då är det gradudags. Och det är helt okej för sen är det slut skrivet. Men verkar inte så positivt med att hitta jobb då heller, men kanske jag blir hemma mamma sen istället...


söndag, september 27

Kalasdagar

Länge sen sist igen. Och här har hänt massor. Vi har fått en 6 åring till huset och jag har blivit 30!

Vi har ett kalasveckoslut pågång. Igår hade vi kompiskalas 11-13 med 6 förskolekompisar och på kvällen hade vi både jag och Arthur kalas med bådas kompisar.

Arthurs kompiskalas var så annorlunda sen ifjol fast det då var 10 barn hos oss i vårt lilla radhus. Nu kände alla varanadra så bra å vi har så stort hus. De var uppe, nere, ute och allestans. Vi hade hamburgarlunch och morot och gurka stavar och tyvärr också chips på bordet, som gick alltför väl ner. Hamburgarna (som man själv fick fylla) var nu inte lika pop. Sen efter en stund hade vi sötsaker; mariekex, våfflor, mockarutor och vienetta glasskaka. 4 barn åt glasskaka. Och jag gillar inte att ge gåvopåsar, är så emot det. Är också så emot godis åt barn. Men Arthur önska så gärna mete, så supermycket, och för honom hör godis och kala ihop (nå bra så för annars så äter vi inte godis) så jag laga 8 påsar med godis och vi hade nån sorts mete (Evilda rev ju ner duken konstant) och alla ungarna var helt saliga över godisen och satt och smaska i sig allt. Borde väl bara inse att det inte går att få ungarna så mätta före att godis inte sku smaka.

På kvällen åt vi nachon och tortilla och hade flera barn än vuxna i vårt hus.

Foton på vårt hus, kalas, barn och leksaker.


Arthur önska sig hotwheels bana och fick det också. Fick sen också massa legon. 


Bevi!

6 åring

Evi, Sander och vårt fiskeämbar.

Jag fick mattan av mamma till födelsedagen och är så nöjd med den. Hade själv ingen aning hurdan matta jag ville ha dit så det är så skönt att hon hade hitta en just passade och att jag inte behövde göra valet. Nu ekar det mycket mindre där. 

Vårt vardagsrum. Köpte blommor åt mig själv till födelsedagen. 

Familjebild. Sku ta en till dagis och dethär är den enda vi tog sen försvann alla. 


Arthurs kaka 1. 

Lee, Samuli och Evilda på kalas. Evilda gillar så babyn. 
I år satsa jag inget på kakor. Sånt är så tidskrävande och blir sällan toppen. Så det blev glass med 30 ljus för mig och 6 ljust för Arthur i mockarutsbitarn. Jag ville också blåsa ljus och jag fick 29 utblåsta.